Vänner kommer och går
Yeeas.
Det här med vänner är konstigt. Man har några som är närmst, men jag släpper ändå inte in alla närmst. Det var bara en som jag gjorde det med. Frågan är ju bara om man ska fortsätta. Man ser en person som den närmsta, men alla blir äldre, träffar nytt folk, finner bättre vänner. E det meningen att jag ska hitta en bättre då jag med? Eller ska jag fortsätta ha tillit medans den andra vännen inte bryr sig alls? Alla växer ifrån varandra och hittar nya vänner som blir dom bästa har jag märkt. Vänner betyder väldigt mycket för mig men har börjat vara lite försiktig, det är inte alltid som man tror. När man tror något, som är något helt annat. Är det det ordet vänskap betyder? Att man ska va vänner ett tag tills man hittar någon bättre? Riktigt vänskap är för mig att man håller ihop i vått och tårrt och aldrig släpper taget. Jag har t ex förlorat en som var en nära vän, hon bara försvann bort och jag kan tyvärr inte se henne som min vän längre även fast jag bryr mig. Och med andra, det e som ex, finner nya. Finner någon som passar bättre med en själv. Jag har kvar dom vänner jag känner är äkta men det verkar inte som om alla i den äldre vänskapskretsen som känner så. Det finns mycket som har med detta o göra som sårat som fan och det kommer tillbaka så fort något liknande händer igen.
Och detta med vänner och skitsnack blabla. Sånt skiter jag i allvarligt talat. Folk kan komma och säga, den o den säger det och det. Och? Det är inte så att jag gör värsta dramat av det. Vad skulle det vara lönt för? Behövs bara en enkel fråga och man kan hoppas att man får ett ärligt svar. Jag litar inte på alla det gör jag inte och ibland har jag fel då jag litar på någon som sen visar sig vara någon som förstör mest för en. Men vad spelar det för roll? Man lär sig av sina misstag och lär sig vara mer försiktig. I vissa fall visar det sig också att den som kommit och "skvallrat" på vilka som då inte ska va mina riktiga vänner, att det är den personen som ljuger. Men jag känner inte att man ska behöva vara "försiktig" när det gäller ens vänner, om dom personerna kallar sig för mina vänner. Vänskap ska vara något starkt och man ska inte ge upp det direkt. Och man ska inte ta vänskap för givet.
Alla öppnar käften och släpper ut en hemlighet någon gång. Så är det bara.
Puss
/ michelle
Det här med vänner är konstigt. Man har några som är närmst, men jag släpper ändå inte in alla närmst. Det var bara en som jag gjorde det med. Frågan är ju bara om man ska fortsätta. Man ser en person som den närmsta, men alla blir äldre, träffar nytt folk, finner bättre vänner. E det meningen att jag ska hitta en bättre då jag med? Eller ska jag fortsätta ha tillit medans den andra vännen inte bryr sig alls? Alla växer ifrån varandra och hittar nya vänner som blir dom bästa har jag märkt. Vänner betyder väldigt mycket för mig men har börjat vara lite försiktig, det är inte alltid som man tror. När man tror något, som är något helt annat. Är det det ordet vänskap betyder? Att man ska va vänner ett tag tills man hittar någon bättre? Riktigt vänskap är för mig att man håller ihop i vått och tårrt och aldrig släpper taget. Jag har t ex förlorat en som var en nära vän, hon bara försvann bort och jag kan tyvärr inte se henne som min vän längre även fast jag bryr mig. Och med andra, det e som ex, finner nya. Finner någon som passar bättre med en själv. Jag har kvar dom vänner jag känner är äkta men det verkar inte som om alla i den äldre vänskapskretsen som känner så. Det finns mycket som har med detta o göra som sårat som fan och det kommer tillbaka så fort något liknande händer igen.
Och detta med vänner och skitsnack blabla. Sånt skiter jag i allvarligt talat. Folk kan komma och säga, den o den säger det och det. Och? Det är inte så att jag gör värsta dramat av det. Vad skulle det vara lönt för? Behövs bara en enkel fråga och man kan hoppas att man får ett ärligt svar. Jag litar inte på alla det gör jag inte och ibland har jag fel då jag litar på någon som sen visar sig vara någon som förstör mest för en. Men vad spelar det för roll? Man lär sig av sina misstag och lär sig vara mer försiktig. I vissa fall visar det sig också att den som kommit och "skvallrat" på vilka som då inte ska va mina riktiga vänner, att det är den personen som ljuger. Men jag känner inte att man ska behöva vara "försiktig" när det gäller ens vänner, om dom personerna kallar sig för mina vänner. Vänskap ska vara något starkt och man ska inte ge upp det direkt. Och man ska inte ta vänskap för givet.
Alla öppnar käften och släpper ut en hemlighet någon gång. Så är det bara.
Puss
/ michelle
Kommentarer
Trackback
